Bloggen Talpedagogen

Bloggen Talpedagogen

En blogg om barns tal och språk av Lotta Juhlin, talpedagog, författare och föredragshållare

Jag vill med denna bolgg skapa ett forum för dilalog med föräldrar såväl som med lärare (blivande och etablerade) i förskola och skola, speciallärare och specialpedagoger, talpedagoger och logopeder.

Stamning

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-26 21:40:11

Det finns lika många sätt att stamma på som det finns de som stammar. Först och främst vill jag ta död på ett par felaktiga fördomar: Stamning smittar inte! Och stamning är inte något som kommer av att man är nervöst lagd. Däremot kan man bli nervös för att prata om man stammar.

Man brukar säga att de som stammar har ett ovanligt stort ordförråd. När man känner att ordet som strax ska ut, kommer att krångla, så väljer man blixtsnabbt ett annat ord – i bästa fall en synonym, i värsta fall ett ord som får hela sammanhanget att bli annorlunda än vad det var tänkt. Om du går till kiosken och vill köpa din älsklingschoklad - kexchoklad - och känner att du kommer att hacka på ordet, så väljer du kanske snabbt en Japp istället och går därifrån ”med värdigheten i behåll”. Stamningsterapi går först och främst ut på att du ska kunna säga kexchoklad …. även om det blir med stamning: kö-kö-kö-kö-kö-kexchoklad eller g-g-g-g-g-k-k-……… (tystnad) ….. kexchoklad eller kexchokle-kle-kle-kle-kle-klad.

Man kan träna på att ”stamma mjukt” – ssssläpa llllite på orden. När man inte kan släpa - som t. ex. på kex så kan man studsa lite lätt: ke-kex.

För dig som möter en som stammar är det viktigaste att

· du lyssnar på vad han/hon säger och inte på hur han/hon pratar

· du inte fyller i utan väntar

· du som arbetar i barngrupp ser till att var och en får prata till punkt. ”Här avbryter vi inte!”

· du ger den som stammar en varm och tillåtande blick

· du själv inte drar iväg och pratar fort uuutan hellre draaar ut lllite på ditt eeeget t-tal och sssläpar ibland, där det går att släpa och studsar lätt d-där man inte k-kan släpa, när det känns naturligt att hjälpa till på ett sådant sätt.

Här får ni två verser som kan vara bra att ha:

Jag snackar

Det hackar när jag snackar

Men jag snackar när det hackar

Sssläpa

Om jag tycker att det hackar

Så sssläpar jjjag och sssnackar

(båda verserna hämtade ur Tala ut och prata på av Lotta Juhlin)

Upprepning

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-18 13:36:05

Till barnets naturliga talutveckling hör upprepning (iterering). Från så tidigt som 3 års ålder kan barnet börja iterera:

- Pappa, vet du vet du vet du VAD! Jag jag jag såg när cykeln kom och då då då då då rullade bollen ut på gatan.

Barnet upprepar hela ord i ett mjukt talflöde och utan någon ansträngning. Många föräldrar oroar sig och tror att barnet har börjat stamma. Tro inte det! Det är ett skede i barnets naturliga talutveckling. Barnet har ännu inte fått så många ord och måste då upprepa upprepa upprepa medan hjärnan letar letar letar efter ordet som ska fram. Det är rent av finurligt, för konstigt nog brukar det inte vara någon som avbryter när man upprepar, trots att upprepningen i sig ju är helt ointressant att lyssna på. Hör på våra politiker! De gör likadant. Medan de väntar på att hjärnan ska leverera det rätta ordet/den korrekta formuleringen, upprepar munnen den senast uttalade formuleringen: När det gäller det här det här det här ärendet, ska vi tillsätta tillsätta en en en kommitté som får som får utreda saken.

Stamning är något helt annat. Orden går sönder mitt i. Både den som talar och den som lyssnar kan uppleva frustration och blockering. Det finns egentligen lika många sätt att stamma på som det finns de som stammar och ämnet är så komplicerat – om än intressant, eftersom man kan hjälpa – så det får vänta till ett annat blogginlägg.

Ett, två, tede

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-18 13:35:15

Eftersom r är så komplicerat att uttala, så är det många som ända upp i vuxen ålder har svårt för det. Visst har du hört fler än Mundebo, som har gett upp försöken med att uttala ett korrekt r?

Du kan själv pröva på ett ”nästan-r” med tungspetsen genom att uttala ett snärtigt d istället för r och lägga in ett nästan omärkligt e strax före d:

tede (tre), tedo (tro), gedoda (groda), dedake (drake), bedo (bro), bedev (brev), kedok (krok), pedova (prova)

Om du böjer tungspetsen lite bakåt, när du ska uttala d och snärtar till, så låter tede nästan som tre, eller hur? R uttalas just på samma ställe i munnen som l, n, d och t fast på dessa ljud snärtar tungan bara till en enda gång. För att kunna uttala ett r med tungspetsen måste tungspetsen lära sig att vibrera mot tandvallen. Den sitter precis bakom framtänderna i överkäken. Men det där med att vibrera med tungspetsen – det är överkurs.

Det finns många andra sätt att upptäcka r-uttalet på men det tar jag upp i ett senare blogginlägg.

Här några r-verser med många l och d och t och några n, som kan hjälpa tungan att lägga sig i rätt läge för r. Inom parenteserna ser du uttalet av ett nästan-r. Uttala ett nästan omärkligt e och snärta sedan till ordentligt på d!

Vill du ge mig soda

lilla goda gedoda (groda)?

Ett, två, tede (tre),

nu vill jag va´me´.

Ett två tede (tre), fyeda (fyra)

jag kan nog ta lyeda (lyra)

- Vem var det som peduttade (pruttade)?

- En tedumpet (trumpet) som skuttade.

Lycka till!

Lotta

Hej, va´ bja att du kom!

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-18 13:34:04

I hela vårt avlånga land är r det allra svåraste ljudet att lära sig. Av de fyra acceptabla r som finns i svenska språket är det lättaste det r som produceras nere i halsen med hjälp av tungroten – det ”skorrande” r:et. Det finns dessutom två olika skorrande r – ett som skorrar kraftigt (hos många skåningar) och ett som skorrar lättsamt (ofta i Halland och Småland). Det allra svåraste r:-et att uttala är det som rullar kraftigt på tungspetsen. I de norra delarna av vårt land trycker man ofta kraftigt på ett tungspets-r. Det låter som så rrrejält.

Det fjärde r:-et är det som rullar mer lättsamt på tungspetsen.

Till yttermera visso finns ännu ett dialektalt accepterat r-uttal. I Västervikstrakten använder man ofta ett w-liknande ljud (som engelskans w i ordet we -vi eller som när vi blir imponerade och säger wow) när r inleder ordet. Då kan räkor låta wäkor.

Det är inte ovanligt att barn ersätter r med w-uttalet: Jag kan wäkna till twe.

Det vanligaste är att man ersätter r med j: Jag kan jäkna till tje.

Det är också ganska vanligt att man byter ut r mot ett tonande th-ljud – som i engelskans then (sedan): Jag kan thäkna till t-the.

Att l får ersätta r förekommer också: Jag kan läkna till tle.

Förbered tungspetsen på r genom att öva på l och d i versen:

Lilla, lilla Ludde

ligge(r) på en kudde.

Luddes lilla nalle

hete(r) lilla Lalle.

Han vill va´ hos Ludde

och ligga på en kudde.

Lycka till!

Lotta

Mer kul med supradentaler

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-18 13:33:38

En lärare i mellersta eller norra delarna av vårt land som inte känner till fenomenet med supradentaler och dialekter kan tycka att henne/hans elev har svårigheter med att ”prata rätt”. Eleven säger stot och fat om stort och fart men pratar i övrigt som man gör på orten. Föräldrarna är från Småland (eller kanske Halland) och har naturligt nog inte några supradentaler. Barnen härmar ofta föräldrarna i sitt tal men påverkas förstås också av omgivningen och därför kan barnets uttal bli en blandning av två dialekter – i det här fallet småländska och den dialekt, som pratas på orten där barnet bor. Det som för läraren och kanske även föräldrarna framstår som ett talproblem är alltså bara en naturlig följd av en dialektblandning.

(I de delar av vårt land, där man i allmänhet inte har några supradentaler, kan således inledningen på föregående stycke låta så här: En lärare i mellesta eller norra delana av våt land…)

Detta kan orsaka svårigheter för barnet. Läraren signalerar kanske en bekymrad min och tror att barnet har talproblem. Eleven blir osäker och kanske till slut övertygad om att något är fel med honom/henne och växer upp med denna bild av sig själv i bagaget. Om läraren och föräldrarna hade känt till att supradentaler ofta saknas i bl.a. småländskan och om läraren hade känt till att barnets föräldrar är från Småland, så hade barnet kanske fått ett helt annat bemötande och aldrig hamnat i den uppfattningen att han/hon har problem.

Antingen ditt barn/dina elever har svårigheter med talet eller inte så lek språklekar med ditt barn/dina elever och ha roligt tillsammans! Här får du en vers (en språklek) en vers som är bra att ha, när det har slutat regna. Om du har en dialekt där man inte uttalar supradentalerna, så ska du naturligtvis uttala så som brukligt är, där du bor.

Klart på himlen, klart i luften, klart åt alla håll

Nu kan vi leka ute igen, för nu är det uppehåll.

Lycka till!

Lotta

Vi statade jättefott!

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-18 13:32:19

Ett intressant fenomen är de så kallade supradentalerna. Det är de ljud som bildas med r i kombination med l, s, n, d och t.

I t.ex. ordet fort är rt en supradental. Här är fler exempel på ord med supradentaler:

Fart, kort, bord, färd, jord, farlig, härlig, kärna, torn, mars, kors, färsk …

Supradentalerna formas genom att man ”rullar” tungspetsen lite uppåt-bakåt framför gommen (mot tandvallen) och liksom snärtar till. Pröva! Då blir rt ett ljud mittemellan r och t.

I många dialekter, t.ex. småländskan och halländskan utelämnas ofta supradentalerna i uttalet. Då låter det så här:

Hon statade med så´n fat att hon tappade katan. (Hon startade med så´n fart att hon tappade kartan). Det är helt naturligt och korrekt att i vissa dialekter utelämna supradentalerna i uttalet.

I Skåne har man för det mesta inte heller några supradentaler. Där uttalar man i stället r-et i supradentalerna. Barnen i mellersta och norra Sverige undrar ibland hur ”bokstaven” rt ser ut, när de ska skriva t.ex. stort. En från Skåne uttalar r-et och sedan t-et och hör alltså att stort stavas med rt i slutet.

Här får ni en vers, som kan vara bra att ha i trafiken. Ni få öva på att ”rulla” tungspetsen lite uppåt på ordet klart:

Klart till vänster, klart till höger, klart åt båda håll.

Inga bilar, nu går vi över, vi har jätte- koll.

Lycka till!

Lotta

Skoja med tungan

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-18 13:31:28

Titta i spegeln och studera era tungor. Prata om de olika delarna på tungan; tungspetsen längst fram, tungbladet ”mitt på”, tungryggen längre bak, tungroten längst bak nere i svalget och tungkanterna. På tungspetsen rinner ljudet ssss ut. Där formas också ”det fina” sj-ljudet, som används flitigt i norra Sverige och som de flesta dialekter använder vid uttalet av månaden mars. Där tungbladet pressar lätt mot tandvallen (alldels bakom framtänderna i överkäken) formas ljuden l,n,d, och t. Där tungryggen trycker lätt mot mjuka gommen formas g- k- och ng-ljuden. Där tungroten pressar mot svalgväggen formas de bakersta ljuden – tungrots-r (de ”skorrande r:-en”) och ch som i uttalet av tonsättaren Bach.

Glassövning: Slicka på en glass med tungspetsen. Lägg en glassklick på tungbladet, låt den glida ned på tungryggen och känn därefter hur glassklicken halkar ned mot tungroten och svalget. Svälj och börja om! Tryck ut en glassklick med hjälp av tungan mot kindernas insida. Pressa upp glassen mot den hårda gommen, som fortsätter efter tandvallen och sedan mot den mjuka gommen, som sluttar ned mot svalget.

Genom dessa lekar kan både du och barnet bli varse tungans möjligheter och alla platser i munnen där ljuden formas.

Om du inte visste det förut, så förstår du väl nu hur viktigt det är att man tar ett steg i taget för att kunna lära sig prata rätt? Man kan inte uttala ljuden korrekt, förrän man lärt sig styra tungan snabbt och lätt och rätt i exakt rätt ögonblick. Bara för att du som är vuxen pratar rätt, så lätt och inte tänker på var du sätter tungan i varje ögonblick, så kan du inte förvänta dig att ditt/ett barn ska ha samma smidighet i tungan. Du fick också anstränga dig i vartenda steg, när du var liten men du kommer inte ihåg hur knepigt det var. Pressa inte utan ha tålamod med barnet/eleven! Öva genom att leka och ha roligt tillsammans!

Här får ni en rapp, som passar till tunggympan. En kan rappa när den andra utför konsterna. Om det inte blir alldeles rätt, så strunta i det. Huvudsaken är att ni har roligt! Då öppnas sinnena och barnet/barnen lär sig lättare och kan kanske klara tungkonsterna efter några glada stunder med övningar.

Nu ska vi rappa en tunggympalåt

tungan får vinka upp och nedåt, upp och nedåt

Sen kan den pressa så att kinden får en bula

Titta i spegeln! Oj, vad vi blev fula!

Tungan kan vifta från sida till sida, sida till sida

och sen kan tungan få gnida och gnida, gnida och gnida

uppe i taket, inne i munnen

Var är den nu? Är tungan försvunnen?

Se där kom den ut som skjuten ur kanon

Nu har den fått lite hyfs och fason.

Lycka till!

Lotta

Tunggympa

Barns tal och språkPosted by Lotta Juhlin 2012-02-18 13:30:12

Det är klart att det först och främst är tungympa som gäller, innan tungan kan styras i rätt läge i rätt ögonblick! Om du långsamt uttalar ordet a r t i k u l a ti o n s s v å r i g h e t e r och samtidigt försöker lägga märke till tungans alla olika positioner, så märker du hur otroligt smidigt din tunga arbetar.

Tungspetsen, tungbladet, tungryggen, tungsidorna och tungroten hittar rätt artikulationsställe i munnen i exakt rätt ögonblick så att ordet ska kunna levereras på ett så korrekt sätt att det inte råder något tvivel om vad du sa. Då är det också lätt att förstå hur viktigt det är att man tränar tungan – har tunggympa, så att tungan smidigt kan böja sig, kasta sig framåt eller dra sig bakåt, vika kanterna, skjuta rygg eller bara koncentrera sig på yttersta spetsen och dessutom hitta rätt till alla uttalsplatser i munnen! Då är det inte underligt att en otränad barntunga slinter och något ljud hamnar fel eller utelämnas.

Titta i spegeln tillsammans med barnet/barnen och se vad ni kan göra för konster med tungan. Vifta, vinka, snärta från sida till sida, rulla in i munnen och skjut ut. Slicka gommen och munbotten, kindernas insida, framtändernas utsida och insida i överkäken och samma sak i underkäken. Placera tungan mellan framtänderna i underkäken och underläppens insida och försök att prata med varandra utan att röra på tungan! Kan ni göra konster med tungan? Kolla! Kan ni ”klicka” med tungan? Kan ni låta med tungan på något annat sätt? Kan ni forma tungan till ett rör? Lek ofta så här med tungan och försök att så småningom kunna göra alla konster med tungan utan att samtidigt röra huvudet eller ögonen eller händerna – d.v.s. utan några så kallade medrörelser. Här får ni en rolig vers som påminner tungan om vad den kan göra för konster:

Slicka och klicka och vicka,

vinka med tungan och nicka,

fladdra och låt

låt som en båt,

rulla och sträck och pricka.

Lycka till! /Lotta

Next »